Här samlar vi tips och idéer för hur man använder tecken.

Insamling av tips pågår och du är hjärtligt välkommen att skriva och berätta om bra sätt som du/ni jobbat med tecken. T.ex Hur gjorde ni för att få alla i personalen på förskolan att börja teckna? Hur fick ni med Mor- och farföräldrar i tecknandet? Vilka material gjorde ni för att lära er tecken? etc. etc. Skriv kort eller långt. Skriv om vad du vill till info@teckna.se!

Hej!
Jag heter Ulrika och är mamma till Max som är 2 1/2 år. Max har Downs syndrom och när han var 10 månader fick vi träffa en logoped och börja träna på tecken till tal. Det var svårt och onaturligt i början - helt nytt som det var. Men, vi kom på ett sätt att arbeta som gjorde det lättare för både oss och Max att snabbare lära sig nya tecken. Vi arbetade helt enkelt med olika teman.
 Vi började med matsituationen där vi tecknade; äta, dricka, tack, gott osv. Nästa tema vi valde var kläder och på- och avklädningen; klä på, klä äv, strumpor, byxor, tröja, jacka etc. Vartefter Max blev större följde vi med i hans intressen och valde teman efter det. Djur t.ex är Max mycket förtjusta i. Då valde vi tema bondgårdens djur. Vi inte bara tecknade dessa mer intensivt, utan vi tog fram böcker med bilder på djur, videoband som handlade om bondgården, sjöng sånger om djur och tog fram leksaksbondgården.
 Nästa tema ska bli vilda djur, så det blir många tigrar och elefanter i julklapp...
För oss har det fungerat jättebra att arbeta på det här sättet. Max är intresserad och lär sig snabbt de nya tecknen - och vi föräldrar och syskon också.
 
Hälsningar Ulrika Gabriel

---------------------------------------------

 

När vår dotter Annika var ca 2 år, var vårt gemensamma behov stort, att få hjälp med kommunikationen. Hon hade bara ljud, vi behövde tecken och proffesionell hjälp.
Jag sökte logoped på barnhabiliteringen Näckrosen i Eskilstuna, där vi bor. Det tog ett år innan Annika svarade med att peka ut ett föremål, som logopeden gömde. Det var jobbigt att koncentrera sig men vi såg också att hon tyckte det var spännande. Annika "hade inte knäckt koden" med kommunikation ännu. När hon äntligen pekade ut var logopeden gömt bollen, jublade vi!
Därefter gick det framåt med stormsteg. Hon pekade och tittade på våra tecken och till slut började hon själv. Logopeden kunde konsten att på ett pedagogiskt sätt "tvinga" fram tecknen.
Vi föräldrar fick tecken med oss hem från logopeden. En papperskopia med tecken på, att träna med Annika. Jag kom på att syster Elin, då 8 år, kunde vara med och rita till tecknet. På det sättet lärde sig syskonet också tecken, fick vara med och bestämma hur teckningen skulle se ut och kunde också förstå vårt behov av tid som måste läggas ner att lära sig allt nytt. Det var mycket givande för oss som familj.
Dessa teckningar och tecken satte vi in i en pärm, varje tecken och teckning på en sida, så att inga andra krumelurer skulle distrahera Annika. Det gick jättebra! Hon älskade sina pärmar och bläddrade själv så småningom. Nu är hon en stor tjej, 18 år och tecknar samtidigt som hon talar enstaka ord och enkla meningar.

Lycka till alla föräldrar och ni andra som ska teckna! Det är roligt!
Hälsningar från Berit Ekberg med familj i Eskilstuna

----------------------------------------------------

Tillbaka till startsidan